Det vi kallar Prärien var på denna tid som vi kallar Vilda Västen ett enormt gräsklätt område som sträckte sig från Alberta och Manitoba i Kanada genom centrala USA ner till Texas.  Området har vad vi kallar "Kontinentalt" klimat, med lite nederbörd och stora temperaturskillnader. Saknande av stora vattenmassor som kan jämna ut temperaturen gör att somrarna kan bli mycket varma och vintrarna mycket kalla. Bristen på nederbörd gjorde att få träd växte här, faunan utgjordes av olika grässorter och örtväxter. Dessa var ju lämpliga för betande djur. Präriens egna betande djur Bufflarnas beteende att vandra över stora vidder efter vatten och bete, var det få människor som tänkte på.

På 1870 talet flyttade det ut på Prärien en hel del människor som ville skapa sig ett nytt liv inom boskaps näringar som Nöt eller Får avel. Dom första åren på 1870-talet hade varit extremt nederbörds rika. Detta hade gett just boskaps skötseln bra vinster, markspekulanter och järnvägarna som vill få frakter gjorde stor propaganda för att få ut folk på prärien. Många små rancher skapades, där enkla människor försökte sig på lyckan med små medel.

Så kom vinter 1877-78, den kallaste och hårdaste i manna minne. Tusentals djur dog av svält och törst, dom små rancher drabbades ju hårdast här fanns ju inga pengar i reserv att köpa foder för. Sedan kom en svår torka. Det betydde ruin och svält för många. Drömmen om ett grönt land där fattig enkelt folk kunde bli boskapsbaroner var död för alltid när banker drog in boskaps lånen, många återvände fattigare och mer skuldsatta än dom hade varit innan dom flyttade ut på prärien.

I dag är det endast i små områden där den ursprungliga faunan finns kvar.