PRISPENGAR

Det var samma år som Kate hade övergivit mig, hon tog ju alla pengar jag hade sparat, så jag hade det mycket knapert och var i skuld för pojkens inackordering. Var inne i stan med två oxar som jag skulle sälja för att betala min skuld för hans boende och skola.

När jag gick förbi hotellet kom ranchägare Hermans fru ut från hotell och ropade på mig. Mr Carson jag skulle vilja tala med er! sa hon. Kan ni följa med mig in i hotell foajén?

När vi hade satt oss i en soffa i foajén, sa hon. Ni vet vad som har hänt min son, eller hur ? Han hade blivit nerskjuten av en spelare i ett bråk på stans bästa saloon, vad som hade hänt  gick åsikterna isär om, hennes son hade varit en bortskämd dryg snobb, illa omtyckt i stan.

Jag vill att rättvisa skipas , fortsatte hon.

Men det är ju ett jobb för Sherifferna att ta in honom till Domstolen, sa jag.

Ja, Domstolen! sa hon. Jag vill ha honom levande att stå till svars här för sitt brott, om ni för in honom får ni 1000 dollar! Men kommer ni med ett lik så får ni bara 500 dollar!  Dom pengarna behöver ni nu när er fru övergivit er. Tänk på er egen son. Sherifferna vill inte göra jobbet, dom lata kräken, inte ens för pengar, påstår att Steve Kramer som skött honom är en farlig revolver man och att min son inte skulle ha bråkat med honom.

Han lär inte frivilligt kom hit till domstolen, så hur får jag hit honom? frågade jag.

Han är efterlyst för det här men har en annan efterlysning för mord i Arkansas på sig, så det blir en helt laglig arrestering, jag har båda efterlysningarna här, fortsatte hon och gav mig några papper.

Ok, jag gör ett försök, jag behöver dom pengarna mer än väl. Har ni en aning om var han finns ? sa jag.

Han lär ha en "Käresta" en saloon "slampa" på en bar i Stocktown, det är en stad österut. fortsatte hon. Ni kan ju börja där. Sherifferna påstår att han finns där, "slampans" bror är Stadsmarshal där så därför ville dom inte ta honom, eller vågar!

Stocktown var bara en samling hus kring järnvägsstationen, men hade ett ruffigt "Röda Lyktan" kvarter med salooner, och bordeller. Hela stan var uppbyggd kring handeln med boskap som skulle fraktas med järnvägen österut. Boskaps säsongen hade inte börjat när jag red in, så stan var ganska lugn och stilla.

Jag satt av och ledde min häst till hyrstallet, en färgad man tog hand om min häst.

Finns det möjlighet att få ligga på höloftet, jag har ganska ont om pengar och ska vara här bara några dagar? frågade jag.

Ja, men då får du hjälpa min grabb att ge hö och vatten till hästarna för kvällen. Om du lägger till 50 cent så kan du få dela hans kvällsvard, han sover här varje kväll och vaktar hästarna. Men kom ihåg inget röka här i stallet. svarade stall ägaren.

Grabben såg road ut, det var nog inte så roligt att vara ensam varje natt i stallet.

Saloonen hade en stor handmålad skylt framför entrén, " Whisky &Spel och Vackra Damer" löd texten. Väl inne såg jag några slitna kvinnor i grälla kläder vid en bardisk och några män, som dom försökte få till kunder. Ett självspelande piano stod i ett hörn med några bord framför, där det satt några spelare och spelade poker. Ett slitet tråkigt ställe utan stil.

Kände strax igen Steve Kramer vid ett bord, bakom honom stod en hårt sminkad kvinna.

Gick tillbaka till stallet. Där hade pojken dukat fram två plåttallrikar med bönor och på varje tallrik låg ett majsbröd och en skiva fläsk. På en höbal satt en liten färgad flicka.

Det är min lilla syster, sa grabben. Hon har kommit med maten, du kan ge henne 50-cent så tar hon hem myntet till mamma. Jag kände i fickan och fick upp några mynt gav 50 cent till henne. Tog två 5-centare och gav dom var sin, det var dom inte vana vid utan tackade stort.

Har du varit i dom stora städerna? frågade den lilla flickan. Det var uppenbart att dom ville höra lite berättelser. Jag gjorde så gott jag kunde, berättade om vad jag varit och sett, men utelämnade kriget och alla otrevligheter jag varit med om. Efter någon timma sa flickan.

Nu måste jag gå hem till mamma, du kan väl berätta några hemska spökhistorier förr Bill ikväll, så kan han berätta dem för mig i morgon.

Ja var bra, jag kommer ihåg dem, ta hem min slant och ge mamma, sa Billy till henne.

Dom här barnen hade det inte lätt, jag tänkte på min egen son och vad jag hade att göra för att han inte skulle behöva jobba som barn för att överleva. När vi hade vattnat hästarna och gett dom hö för natten. Gick jag en sväng ner till saloonen, Steve Kramer satt och spelade, först efter midnatt gick han där ifrån. Jag följde efter honom till det sjabbiga pensionat där han bodde. Sedan gick jag och lade mig på höloftet. En liten svart hand, rörde vid mig.

Du måste berätta en spökhistoria, annars blir nog Wilma ledsen i morgon. sa han.

Som väl var kom jag ihåg några historier som Kate hade berättat för vår pojke.

Nästa dagen tog jag reda på vilka vanor Stadsmarshalen hade, patrulleringar och med hjälpare. Hade min plan klar, när jag efter kvällsmaten tog lille Bill avsides.

Jag vill att vid midnatt du har min och Steve Kramers häst sadlade och klara, sa jag. Men inte ett ord till någon, du får en dollar om du gör som jag säger men framför allt är tyst med det.

Ska ni ut och rida mitt i natten? frågade han

Det kan man kanske säga, svarade jag. Men kom ihåg att inte ett knyst till någon.

Jag skulle inte rida ut på natten med Steve Kramer, han är ond, sa Bill med rädda ögon. Han slog pappa en gång när han var full och vi inte sadlade hans häst fort nog.

Om jag har tur kommer du aldrig mer att se honom, svarade jag.

Vid midnatt kom Kramer gående från saloonen, han var tydligen berusad för han gick vingligt. Hade gömt mig i en gränd och när han gick för bi, körde jag upp pistolen i nacken på honom och sa.

Inte ett ord för då är du död, viskade jag i hans öra.

Han insåg sitt underläge, lät sig beläggas med handfängsel. Jag tryckte in hans halsduk i munnen på honom ifall han skulle få för sig att skrika. Drog iväg honom till stallet där hästarna stod sadlade, fick upp honom i sadeln på hans häst band fast händerna i sadelknapen. Sedan bar det iväg ut ur staden.

Vi red hela natten, på morgonen var vi på en hög höjd. Med stora klippblock vid sidan av vägen. Jag lät Kramer sitta av och tog ut halsduken ur mun på honom, ovan vid ansträngningar mer än att lyfta korten från borde sjönk han ihop på marken.

Ge mig lite vatten, sa han. Gav honom att dricka ur en fältflaska.

Doris kommer att leva fan och få sin bror Sheriffen att rida efter dig, dom kommer nog snart i fatt dig, då vill jag inte vara i dina kläder, fortsatte han.

Jag lede hästarna åt sidan så dom kom i skydd. Band ihop benen på Kramer och la honom på marken så han inte kunde se vägen. Sedan satte jag mig att vänta med mitt Parker & Haley gevär väl laddat bredvid mig.

Idiot, dom är snart i kapp dig, sa Kramer .

På vägen nedanför höjden, dök dom upp, tre ryttare två män och en kvinna.

Jag tog stöd mot ett klippblock, lade an, spände hanen och siktade nog och sköt när dom var på cirka 150 meter.

Kvinnans häst stöp när den tunga kulan träffade i bringan, hon slungades av men var oskadd. De två männen satt snabbt av och tog skydd i diket. deras hästar travade herrelösa kring på vägen.

Jag laddade om och sköt ytterligare en häst, men sköt inte mot de två männen eller kvinnan.

Då rest sig Sheriffen ur diket, budskapet hade gått fram. Han fångade in deras sista häst och började gå tillbaka mot staden. Kvinnan skrek på honom att dom måste befria Kramer, men han tog ingen mer strid.

Fick upp Kramer på hans häst och började rid iväg. Han var tyst och skakad av utgången av mötet med hans vänner.

När jag hade lämnade in Steve Kramer hos Sheriffen i min hemstad, gick jag för att söka upp paret Herman, dom satt i hotellets matsal.

Steve Kramer sitter i County Sheriffens häkte, jag har just lämnat in honom, sa jag.

Utmärkt, det är vi tacksamma för, sa Herman och fortsatte att äta, hans fru tittade ner i talriken och undvek min blick. Tystnaden var total!

Jag blev lovad ett summa pengar sa jag för att bryta tystnaden.

Inte av mig, sa Herman. Samtidigt som han tittade på sin fru. Hon sa inget, utan fortsatte att äta. Hur mycket lovade hon er , fortsatte han med en blick på sin fru.

1000 Dollar, sa jag kort.

Hör på här, jag har ett par tusen kor som går där ute, men tills dom är sålda och fraktade till uppköparna äger jag inga pengar bara skulder och krediter, så om min fru har lovat er pengar hoppas jag ni har ett undertecknat kontrakt på det och är då väl kommen i kön av dem som givit mig krediter, sa han. Hon gav mig bara ett snett leende över kaffekoppen.

Utslaget i domstolen var givet, Hermans hade sett till att juryn bestod av hans folk och vänner. Domen löd på hängning tre dagar senare på Söndag morgon efter gudstjänsten.

Jag satt på stans billigaste matställe och tänkte över min situation då det plötsligt stod en kvinna framför mig, det var Steve Kramers "Käresta".

Det sägs i stan att ni blev blåst på prispengarna, sa hon, med ett hånfullt leende på läpparna.

Det är nog tyvärr helt sant, svarade jag henne.

Vet du vad det är för skillnad mellan att göra affärer med en Boskapsbarons fru och en Hora?

Jag skakade på huvudet.

Jo, fortsatte hon. Ingen litar på en hora så hon måste betala i förskott. Samtidigt lade hon upp fem stycken 100 dollar sedlar på bordet fram för mig.

På lördag natten blev häktesvakten övermannad och bunden av en maskerad man när han gick ut för att ta sig en pipa rök. Först på morgonen flera timmar senare upptäcktes det att Steve Kramer hade lyckats att rymma under tiden. Man återfann honom aldrig, men det sades att han hade varit synlig i New York i hop med en kvinna. Vem som hade hjälpt honom att fly kunde Sherifferna aldrig klara ut.

                                                                 SLUT