"FÖRBJUDET ATT BÄRA VAPEN INOM STADSGRÄNSEN."

 Den enes död, den andres Bröd.

Skylten stod  så att alla som red in i staden såg den, "FÖRBJUDET ATT BÄRA  VAPEN INOM STADSGRÄNSEN" stod det. Jag han bara binda min häst vid vatten tråget utanför stans största saloon, innan dom var på mig.  Två man kom från var sitt  håll på trägången framför mig och två  man från andra sidan gatan, alla tungt beväpnade och med sheriffstjärnor på bröstet.

Det stod inte att ta miste på vem som var chef över dem, snygga kläder, fina dekorerade stövlar en stor vit Stettson hatt  på huvudet. Men grymma ögon och  hårda sadistiska drag . Jag kände igen de dragen alltför väl.

Såg du skylten? Kan du läsa vad som stod där? frågade Statssheriffen.

Jag bär inga vapen, svarade jag lågmält.

Kolla av honom , Ken. Sa sheriffen, Gud nåde dig om du ljuger, så mycket stryk som du har att få då.

En av hans hantlangare kände över mig. Han är helt ren, sa mannen som kallades Ken.

Jag känner inte igen dig, vem är du och vad gör du här? sa Sheriffen.

Har precis fått jobb på AT- ranchen, ska hämta några verktyg som har kommit med tåget, fick lov att se mig om i stan och ta en drink innan jag återvände. svarade jag honom underdånigt.

Se till att inte komma i bråk, vi vet hur man hanterar folk som dig, stryk är det enda som biter på er. fortsatte han, gjorde en gest med handen och gick där ifrån med sitt folk.

Städer behöver en tuff Statssheriff för att hålla cowboygängen och buset i schack, men ibland slutar det med att stan blir fånge hos Sheriffen som gör vad han vill ingen vågar ifråga sätta honom. Han tar vad han vill också, medborgarna får betala ett högt pris i både beskyddar pengar och frihet.

Jag gick upp på trätrallen och gick mot Järnvägsstationen. Ville inte ta detta jobbet, men hade en ung fru som snart skulle ha sitt första barn, upp i en dåligt byggd stuga på en fattig ranch i Montana. Måste ha pengar till läkarvård och uppehälle för henne och barnet i det närliggande samhället över vintern .

På godsmottagningen fick jag ut paketet och med det under armen gick jag mot  saloonen där jag hade min häst. Gick in och satte mig vid bardisken, bad om en öl och en whisky samt tog en sandwich från ett fat på disken.  En kvinnlig bartender, som såg ut att vara ägarinnan, tittade på mig och sa.

Hoppas du har pengar att betala med innan du biter i den smörgåsen, okända har ingen kredit här?

Kallar du på Sheriffen då, så han får tillfälle att klå upp mig ? Han tycks gilla det! svarade jag samtidigt som jag la några dollar mynt framför mig på disken. Hon tittade allvarligt och ingående på mig som om hon försökte känna igen mig.

När jag hade suttit och druckit av min öl och svept whiskyn frågade jag.  Behöver lätta på trycket var gör jag det?

Gå  runt huset så har du "hemlighuset" där. fick jag till svar. Bakom saloonen stod ett skjul , när jag stängt dörren, öppnade jag paketet. Där låg ett slitet  armébälte med på syda patronloppar, samt två hölster. Vapnen var en Colt 32-20 med  birdhead kolv och en .44 Remington m/58 Army konverterad till patron laddning. Jag  spände på mig bältet, så att jag fick colten i crosdraw framtill på vänster sida och .44:an på höger höft. Min stora jacka dolde vapnen väl. Återvände till saloonen och min halv druckna öl.

Ägarinnan kom med Whiskyflaskan för att fylla på. Jag höll handen över glasset och skakade på huvudet.

Dom där pengarna räcker till många glas sa hon och pekade på min mynt hög.

Dricker inte när jag har ett jobb att göra, sa jag så tyst att bara hon kunde höra mig.

Hon tittade på mig allvarligt och sa.

 Då har jag ett brev med pengar till dig då du har utfört jobbet.

En liten stund senare kom  Sheriffen in i saloonen, i sitt följe hade han Ken som bar på en liten kassakista med handtag i locket. Jag stack in handen under jackan och drog  32:an ur sitt hölster.

Miss Andersson, det är dags för avgiften för brand och bråk försäkringen, sa han med illa dold förtjusning. Mig brydde han sig inte om, jag var ju avfärdad och obeväpnad.

Visst , Mr Masterton. svarade hon.

Innan  något mer han hända, sa jag högt så att alla bargästerna hörde det.

Träffade en polis nere i Texas som hete  Masterton som gick i röda stövlar!

Sheriffen tittade på mig. Det är min äldre bror, känner du honom ? frågade han.

Nej, jag umgås inte med folk som förgriper sig på småflickor, slår sina fångar och pissar på sig när dom kommer under eld. svarade jag med hög röst.

Din jävla lodis, skrek han och förde handen till revolver som han fick upp ur hölstret.

Jag skött honom i magen med två skott, hans revolver ramlade med  ett brak i golvet. Ken slängde kassaskrinet mot mig och började dra revolver, han hann inte så långt före jag hade tömt revolver i honom.

Bytte snabbt vapen till .44, som jag med en svepande rörelse höll de andra  bar gästerna under kontroll med. Tog  och minna mynt som låg på disken och kuvertet bredvid, gick lugnt men fort ut till min häst satt  upp och red snabbt ut ur stan.  

Även om jag hade gjort Staden en stor tjänst, så var det på gränsen till mord även om dom hade dragit vapen i tron att jag var obeväpnad, så jag ville inte ta risken med en domstol. Nu fick det bli att det var en okänd luffare som hade skjutit ner Sherifferna i ett saloon bråk. Stadsborna hade säker en ny man till jobbet som Sheriff i bakfickan nu när Masterton och Ken var borta och ingen skulle misstänka vem som hade ordnat och betalt så dom dog.

Men nu hade jag pengar så att Kate kunde få föda sitt barn i stan och få riktig vård och slippa vintern.

                                             SLUT