Fårfarmaren Hustru

Jag såg min tonårsson komma in i köket, han var lång och small, påminde mycket om sin pappa i unga dar.

Ma, Far sa att vi inte skulle vänta på honom utan äta nu när du har maten varm och klar, han kommer snart, ska bara ta hand om hästarna för kvällen, sa min son.

Oh, den klara sig nog en stund till så kan vi äta allihop tillsammans, det gillar din far. Svarade jag.

Vad får vi? Ja, pappa giller att vi äter tillsammans. Kom svaret.

Stuvad potatis och stekt korv, jag har faktiskt lite grönsaker också trots att det är vinter, sa jag.

Gott, Ma du har känt far länge, men när sågs ni första gången?

En dag i skolan kom det en ny pojke, han såg trotsig och lite rädd ut, han placerades bakom mig. Jag tänkte att nu får jag en sådan där "Busunge" bakom mig, som bara drar mig i flätorna hela tiden, svarade jag.

Gjorde han det? Frågade min son, med förvåning i rösten.

En enda gång, svarade jag. Du förstår att trots att han var två år äldre än mig så hade han fått så dålig skolgång att det var dåligt med hans kunskaper i stavning. Så han hade fullt upp med att hänga med och det gick inte så bra. I mitten av terminen, precis när skoldagen  var slut.
Så kände jag någon som drog mig lätt i ena flätan. Jag vände mig om för att klappa till honom. Men han sträckte fram handen med en Pepparmyntstång i och sa.

Snälla Sue-Ellen hjälp mig med uppsatsen som vi ska ha klar i morgon, jag vill inte alltid vara sämst i klassen.

Vi satt på bänken framför din Mormors affär och gjorde om hans uppsats.

Vad hade han skrivit om, frågade Tom ?

Hur mycket han tyckte om fårfarmen och att gå upp morgon och rida ut med sin svåger och ta hand om fåren.

Det är ett fint ställe vi har här, svarade Tom.

Jag hjälpte honom sedan hela terminen så han kom i kapp oss andra. Jag fick betalt i Pepparmyntstänger. Du förstår att hans svåger och syster köpte ett kaffe som hette "Arbuckle" och i varje paket så låg det en pepparmyntstång, den fick han, det var de enda sötsaker som dom hade råd att ge honom. Mormor var ju inte den som skämde bort mig med karameller som hon hade i affären, dom skulle säljas inte ätas upp, så jag tyckte det var bra betalt.

Ma, dom säger att du fick honom att sluta som "Deputy US Marshall" hur gick det till?

När vi slutade skolan så jobbade jag hos din mormor i affären och han här på sin svågers fårfarm. En dag hörde jag av min Pappa att han skulle börja som Deputy Marshall , bli partner med min pappa. Han var ju den enda pojke här i trakten som jag tyckte om, så jag blev inte glad. Såg hur orolig min mor var att vår far skulle komma hem i en kista. Sedan hände en massa saker han blev ju känd för att ha klarat av Bröderna Wood och att var duktig i strid och spåra upp förbrytare.

Men ändå gifte du dig med honom? frågade Tom.

Det hände efter att han hade dödat Hardy Tomsen i en revolver strid, jag var arg på honom för att jag hade hört att han var på väg till en saloonflicka när det hände och viste att om han fortsatte som Marshall så skulle han bli dödad för eller senare. Jag höll på att ordna med potatis och frukt utanför din mormors affär då kom han och vill hjälpa mig att lyfta upp en tung korg, men jag var så sur på honom att jag knuffade till honom och lyfte korgen själv.

Vill du gå på logdans? hade han mage att fråga mig. Men då gick jag fram till honom så han fick baka ner på gatan och sa honom ett sanningens ord, bland annat att jag aldrig skulle gifta mig med en man som jag riskerade att förlora i någon revolverstrid.

Där stod han på gatan och såg lika bedrövad och ledsen ut som när han behövde hjälp med uppsatsen i skolan.

Vad duger åt dig då ? Frågade han och lät riktigt uppgiven i rösten.

Då rann all ilska av mig och jag svarade.

En fattig fårfarmare duger!

Sedan berättade han om att hans svåger ville att han skulle ta över den här fårfarmen. Jag övertalade honom att tack ja, sa att jag vill gifta mig med honom om han gjorde det. Så var det, min son.

Dom säger i stan att Domare Andersson skällde på dig för detta, sa Tom.

Ja, han kom in i butiken och sa att "giftas lystna" unga damer inte skull lägga sig i vilka som skulle arbeta för domstolen. Men din mormor sa till honom att var tyst och uppföra sig som det anstod en man i hans ställning, då skrattade han och sedan var allt bra, svarade jag.

Mormor är tuff, sa Tom

Din Mormor var glad över detta, när din Morfar förlorade den enda partner som han hade gillat att rida med, så tog han ju över jobbet med Domstolens häkte och var ju hemma hela tiden.

Men blev ni inte överfallna av indianer här ute? Folk säger att Maria kom till er då? Frågade Tom.

Det var en hemsk vinter, en del djur hade frusit och svultit ihjäl, men vi hade klarat oss  hyfsat än då. En dag kom militären hit och sa att det var indianer på rymmen från reservatet, svarade jag.

Din far hittade ett slaktat får och spår efter indianer, så han blev som förbytt, hård i ansikte, ville inte prata, gjorde i ordning alla vapen vi hade. Fick mig att visa att jag kunde sköta en bygelrepeter. Klädde sig i kläder som inte satt åt och som inte gav ljud ifrån sig. Han tog till och med på sig en stickad mössa och mockasiner.

Far utan hatt och stövlar, sa Tom förvånad !

Du ska sitta i köket med spisen släckt och spjället stängt, fönsterluckorna påhakade, ha barnet med dig och geväret på bordet. Du får inte öppna för någon, om du hör mig skrika får du inte öppna. Bryter någon sig in så skjut för att döda. När solen går upp, då är faran nog över, då kan du komma ut. Jag knackar lätt och  ger mig till känna, men inte fören faran är över i morgon. Sa din far, med en röst jag aldrig hört honom ha. Det var bara att lyda. Han kröp ut på baksidan och gömde sig i vedtraven.

Var du rädd Ma? Frågade Tom.

Ja, Jag var vettskrämde, satt hela natten i mörkret på en stol med dig i famnen och väntade. Plötsligt kom två Hagelskott, dom kom samtidigt så det lät som ett kanonskott mitt i nattens tystnad. Sedan gick det någon minut, sedan kom två skott till. Sedan var det tyst i flera timmar.

Vad tänkte du då, och vad gjorde du? Frågade Tom.

Jag inbillade mig allt möjligt, trodde att Carl var död eller låg sårad på gårdsplan. Jag gör som Carl har sagt tänkte jag, är han död så tar jag barnet och geväret och går in till stan. Mest oroade jag mig att han låg skadad och led.

Maria då? frågade Tom.

Hon låg på marken vid en av indianernas hästar, Carl tog in henne i huset. Hon var i så dåligt sick , svulten och frusen att hon inte utgjorde någon fara om hon så hade varit Gerenimos syster, sa jag. Hon hade lidit och dom hade våldfört sig på henne, så jag kunde bara tycka synd om henne. Men hon kunde mycket engelska, så när jag gav henne mat så sa hon vem hon var, ingen indian utan en bortrövad Mexikanska.

Hennes barn, MA ?, dom pratar så mycket i stan ! Frågade Tom.

Röd, vit, svart! Jag är inte den kvinnan som låter ett spädbarn svälta ihjäl. Hademer mjölk än du kunde glufsa i dig. Maria var så svulten att hon inte hade någon bröstmjölk till sitt barn Men jag körde ut din far, det var mitt beslut och inget som han hade att göra med. Han sa inget men jag såg på honom att han inte misstyckte.

FORTSÄTTNING I NÄSTA VECKA