Annons:
Etikettmänniskan-i-västern
Läst 4171 ggr
JanGBG
3/7/11, 8:37 AM

Oxdrivaren Kap-10

Carson träffar någon på tåget, dom sista tågrånarna åker dit och Carson kan åtetrvända hem. Nu kan han spänna av sig revolverbältet.

Har ni bly i dom, frågade jag.

Nej , skor, Beatrice Field, är namnet. sa hon och räckte fram handen.

John Carson, mumlade jag.

Jag är änka efter skomakaren här i stan och ska till min syster i "Long Strem" för att öppna en skoaffär. I väskorna är resterna av min salige mans verksamhet, det han inte söp upp på "Alhambra" medan han glodde på dom lättklädda damerna , sa hon små skrattande.

Vi satte oss ner, hon började duka upp på sätet mellan oss sin färdkost.

Får jag lov att bjuda, Mr Carson, sa hon.

Då kom en ung dam i en grå dräkt med byxkjol och långa snörade kängor med hög klack ombord, det var Billys sköna unga dam, men hon kände inte igen mig.

Byxkjol och långskaftade kängor, sista modet för damer om man ska ut och rida, sa Beatrice. Kängor för män, fortsatte hon och pekade på mina ridkängor. Men ni skulle ha ett skjortbröst och krage, då hade ni sett  riktig välklädd ut. Mr Carson.

Det kan vi väl ordna sa jag, öppna en av mina sadelväskor, rotade fram kragen och skjortbröstet från begravningen och tog på mig det.

När jag stängde sadelväskan lät jag min 32-20 Colt åka in i innerfickan på kavajen utan att någon märkte det.

Nu ser ni riktigt respektabel ut, sa hon har ni varit bortrest från er fru länge?

Jag är tyvärr änkling, svarade jag.

Konstigt jag trodde precis det var en kvinna som hade valt era kläder Mr Carson, små skrattade hon.

Ja det är det, min svärdotter, svarade jag. Hon skrattade gott.

Jag mistar mig aldrig, man får den blicken när man står i affär. fortsatte hon.

Det var en verkligt trevlig dam.

Plötsligt skrek tågbromsarna och tåg stoppade.  Passagerarna for i golvet och jag fick kvinnan i famnen, trevligt om inte i samma stund, Billys ung dam reste sig och hade en derringer i var hand som hon riktade mot oss.

Alla tar det lugnt och går av vagnen, det är ett rån, sa hon.

När vi kom av, stod det en ung man med rått liknande ansikte och pekade på oss med ett hagelgevär, vid postvagnen stod en man i svart kostym med revolver. Det var mannen som hade pratat med Billy på saloonen. Han hotade lokföraren och konduktören för att få dem att öppna postvagnen.

Se till att få upp dörren skrek, Billys dam och började gå mot dem.

När hon var minst tio meter ifrån oss tog jag chansen.

Döda mig inte, ni får 1000 dollar, skrek jag med hög röst, har dom i plånboken, samtidigt som jag pekade på kavajfickan.

Grabben med råttansiktet, flyttade över hagelgeväret till vänster hand och smålog med han räckte fram den högra för att ta i mot en plånbok.

Jag förde in handen i kavajfickan drog fram Colten och skött honom rätt i mun.

Vid skottet vände sig rånaren i den svarta kostymen mot mig, han kände igen mig.

Pinkertons, det är en fälla, skrek han och började springa mot hästarna som stod vid  spåret.  Billys dam,  höjde derringarna mot mig och skött, på det långa hållet med en i varje hand så kunde hon inte sikta med någon och med den kraftig rekylen for piporna upp och skotten gick över oss.

Med full fart rusade jag mot henne och gav henne en ordentlig smäll på hakan så hon hamnade på baken och pistolerna for iväg. Rånet var över. Beatrice såg med fasa på mig.

Den trevlig stämning med Beatrice var också slut, när tåget fortsatte sin färd. Vi satt tysta. Jag tog upp en tidning som låg på golvet och började läsa om Boston och New York, hur stora dom hade blivit och att folk hade svårt att ta sig fram.

Gick ut på perrongen för att få lite luft.  Då kände jag en mjuk hand på min arm det var Beatrice.

Jag skulle inte klara mig om jag hade blivit av med dom pengar jag har på mig. sa hon allvarsamt, jag är tacksam, men det är bara det att jag aldrig sett en människa dö så.

Hon tittade på mig och sa. Jag trodde att du smugglad undan en whiskyplunta och tog på dig kragen för att imponera på mig, istället var det för att komma åt din revolver.

Hon log mot mig. Resten av resan till "Long Strem" var betydligt trevligare. När vi kom fram och jag hade fått minna hästar av tåget, såg jag Beatrice som stod och pratade med stinsen som hela tiden skakade på huvudet . Jag gick fram till henne och frågade vad det var.

Ingen kan hjälpa mig med minna väskor och min syster bor en bit bort, sa hon.

När vi bundit fast hennes väskor över sadeln på min stora gula häst och börjad gå utefter stadens gata ledande mina hästar, förstod jag bättre stadens namn den sträckte sig längs en liten flod med järnvägsstation, hotell, barer och salooner i ena ändan, affärer och hantverkare ett litet torg mer affärer för att sluta med små villor och bostads hus på en liten låg skogshöjd. Vi kom fram till en liten tom butik där en kvinna stod och tvättade skyltfönstret.

Susanna! ropade Beatrice och rusade fram till henne.

Jag lastade av och frågade efter min sons hus, I "Woods End" sa kvinnan som var Beatrices syster och pekade på villaområdet. När jag sa adjö såg kvinnan skarpt på mig.

En försupen skomakare och nu en revolverman, lär du dig aldrig lilla syster. mumlade hon.

Min son och hans hustru med en liten babyflicka på armen tog i mot mig med stor värme. Efter middagen satt vi alla vid bordet och pratade när min son sa.

Pa, nu hjälper du väl mig i verkstaden?

Jag tog fram tidningen slog upp den och pekade på en bild, och sa.

Kan du bygga en sådan här till mig?

Det var bra att du berättade detta för mig. sa den unga flickan som satt bredvid mig på kuskbocken.

Hon var 14 år, hade  bruna ögon och ett långt mörkt hår under en halmhatt och kläd i ett par jeans och en arbetsskjorta. Hon var en kopia av sin farmor Kate.

Pappa säger att du har varit Oxdrivare och Ranchägare. Mr Snyder, Stinsen säger att du har varit polisagent och rensat upp bland tågrånare. Swans som äger slakteributiken säger att du har varit hyrd revolverman och skatteindrivare.

Men vad tror du själv, frågade jag när jag mödosamt klättrade ner från kuskbocken.

För mig är du min tjock gamle farfar som har kört sin hästomnibus så länge jag har levat, sa hon. Gå nu och ät din lunch så ska jag köra din hästomnibus ett par rundor, Hon smackade åt hästarna  och svängde ut.

Den tösen behärskade de stora hästarna och den tunga täckta  vagnen utan ansträngning, På hästomnibusens sida stod  " Carson Omnibus Company"

Gick in genom grinden till det lilla huset. Kvinnan tittade upp från matbordet i trädgården.

Gå och tvätta dig karl, du luktar häst, svett och vagnskära  och byt skjorta ,sa Beatrice.

Till vissa kommer kärleken och lyckan sent i livet.

Slut

Annons:
Gittan
3/7/11, 9:24 AM
#1

Jag står upp och applåder en bra berättelse. Hoppas det blir fler.

Var glad och må bättre!
De vilda djurens värld


EvaG
3/8/11, 5:45 AM
#2

Jag ger också stående ovationer. Du är duktig janGBG. Vi vill ha mer.

___________________________
Var rädd om dem du älskar
_________________________

Medarbetare på Vilda västern iFokus

JanGBG
3/8/11, 11:27 AM
#3

Skäms Tänk vad man är motaglig för smiker!!!!

ObestämdNär jag skrev den så fick jag över några bitar av"Carsons förflutna", Oxdrivaren blev ju lång-10 kap, så jag fick inte med dem, ska se om jag inte kan göra om dom till några "avslutat fristående avsnitt"

Glad Vem klara av att stå imot när damer ber?

Denna kommentar har tagits bort.
Denna kommentar har tagits bort.
Gittan
3/8/11, 11:45 AM
#6

Puss på dig

love-4

Var glad och må bättre!
De vilda djurens värld


Annons:
JanGBG
3/9/11, 1:11 PM
#7

Skäms Man tackar!

Upp till toppen
Annons: