GEVÄRET SOM VANN VÄSTERN - Winchester m/73

Det fanns ett företag som tillverkade väldigt avancerade vapen för sin tid, Vulcanic Repeating Arms i USA på 1800-talet. Dom byggde på principen att man hade krut&tändhat i en hållighet i botten på kulan, ungefär som en raket fast här förbrändes krutet i skottlossnings ögonblicket. Det var en bra ide fast det fungerade dåligt och gav mycket lite kraft till kulan.Det som var bra med dessa vapen var hur man kunde mata in nya skott från ett rör magasin under lådan och pipan. Detta skedde genom en hävarm eller bygel och olika länkar i mekanismen. Men företaget gick i konkurs och köptes upp av OLiver Winchester en man som hade gjort sig en förmögenhet på att vara skjortfabrikant. Han var smart och duglig när det gällde finanser och försäljning, men visste sin tekniska begränsning så han anställde Benjamin Henry en genialisk konstruktör. På mindre än tre år hade Henry tagit fram "Henry Geväret" som hade den nya kantantända patronen .44 och en ordentlig fungerande kraftig bygelmekanism i stället för den klena som satt på Vulcanics tidigare konstruktioner. Oliver Winchester var dock inte nöjd med detta vapen och fick Henry och sin Chefskonstruktör Nelson King att göra det vapen som vi känner som Winchester m/1866 eller ibland efter sin mässingslåda som "Yellowboy". Man var dock inte helt nöjd trots försäljnings succen med m/1866 efter några år kom då modell 1873. "Gun that von the Vest" som blev en legend som det berättas om i filmer och böcker. Flera modeller och förbättringar gjordes under åren tex så är ju m/1886 karbin berömd då Kanadas ridande Polis "Rödrockarna" bar dessa. Men den civila marknaden i USA vill ha m/73 trots alla svagheter som modellen hade och framför allt den var dyr och svår att tillverka. Efter Oliver Winchesters död gav sonen som nu ledde företaget John Bronwning ett uppdrag,"Gör ett vapen som ser ut och känns som en m/73 att skjuta med men som är lättare och billigare att tillverka samt starkare så man kan ha grövre kalibrar". Han gjorde då modell /92 den sista som är gjord för svartkrutspatroner. I Amerikanernas "Vild Vest" uppfattning finns bara m/1873 men i verkligheten så gjordes det betydligt mer av m/1892 än av m/73.

I USA finns ju både Marlin och Burgess som tillverkar bygelrepetrar som är minst lika bra om inte bättre men inte hälften så välkända som Winchester m/73. Buffalo Bill föredrog Marlin för Winchester tex.

Hur är dessa vapen m/73 och m/92 att skjuta med? Det är roliga och trevliga vapen, lätta att handskas med och skjuter man svartkrut i kaliberarna 44-40 och 32-20 så blir man förvånad över hur lite dom smutsar ner sig i lådan och mekanismen. Men det beror ju mest på att dessa patroner är flaskhalsade och har tunt gods i patronhalsen. Detta är ju bra för dom är verkligen krångliga att ta isär för att göra vapenvård på. En svaghet är ju den att kolven är bra kort, men det har ju alla bygelvapen, annars får man ju ingen kraft att ladda om, bygeln kommer för långt fram annars.

I USA är ju dessa vapen otroligt vanliga som jaktvapen, men här har dom aldrig slagit igenom i jakten. Men bland "Svartkrutsskyttar & Cowboyskjutning" är dom mycket populära. Det finns flera tillverkar i Italien och USA som gör skjutbara bra kopior på dessa gamla vapen så kallade"replikor"