När jag kom in på County Sheriff Warrens kontor satt där två tuffa män i 30 års åldern. Polismännen, från Denver.

Du kan lämna ifrån dig brickan nu "Farfar", sa en av dem, Warrens brorson.
Jag tog los brickan från kavajen och gav honom den.

Peter, han har faktiskt fått betalt till i morgon kväll, sa Warren.

Bra, då håller du dig i bakgrunden när vi arrestera slöddret som hindrar indrivningen, ser till att ingen besvärar oss, men du tar av dig järn varorna du har om midjan, så ingen blir skjuten. sa han.

Du menar att jag ska var helt obeväpnad? sa jag.

Nää, sa han och hånflinade, ge honom din "Batong" Carl, vi vill ju inte att farfar är obeväpnad.

Carl räckte mig batongen och sa.

Var rädd om den, det är många timmars jobb på den.

Det var en så kallad "Brothel billy club" , en cirka 30 cm lång träbatong som man hade borrat ur och fyllt med bly i mitten. Under långa vakt pass brukade polismännen karva ut figurer och namn på flickor i trät. Carl hade prytt sin med vackert utskurna flicknamn.

Jag vill äta lite sedan rider vi ut och tar hand om slöddret. sa Peter.

Det behövs inte dom sitter på saloonen vid ett bord när dörren , dom inväntar er. sa jag, höll på att tillägga att dom nog ville ha vittnen till vad som skulle ske.

Bra, vi ses här om en timma, sa Peter.

Jag gick till mitt rum på hotellet och tog av mig patronbälte. Tog fram den revolver som jag hade tagit från Lumpys kamrat, det var en liten 7,5 mm belgisk Nagant, kollade att den var laddad och fungerande. Stoppade den i ett axelhölster under vänster arm.

Nu tar vi slöddret ,sa Peter, du går in först och håller dig i bakgrunden Farfar.

Jag kommenterad inte honom utan gick in genom saloon dörrarna. Hade knäppt överst kavaj knappen så att revolvern inte syntes.

Vid bordet satt gulgrävarnas revolvermän med skarp uppsikt över vilka som kom in. När dom såg mig tog den ene snabbt tag i en revolverkolv som stack upp ur ena stöveln och den andre grabbade tag i en hagelbössa som han hade lutat mot bordet framför sig.

Jag pekade på mitt kavajslag där Sheriff stjärnan hade suttit.

Du har fått sparken för yngre folk, sa han med revolver i stövel skaftet.

Båda skrattade, ryktet om Peter och Carl hade tydligen gått. Gick bort mot bardisken till vänster med ryggen mot dem, samtidigt som jag knäppte upp kavajen och tog tag i revolverkolven.

När jag var bara några meter från dem slängdes dörrarna upp Peter och Carl kom in med en väldig fart. Båda hade revolvrar i höger handen , men höll dem utefter låret för att dom inte skulle synas.

Det gick inte stövelmannen på, han reste sig och drog och skött i en rörelse, Carl fick skottet i magen och stöp.

Jag snurrade runt och sköt mot stövelmannen träffade honom tydligen för han föll ihop. Då han reste sig för att skjuta Carl hade han stött till bordet så att hagelbössan kanade på bordskanten, det tog några sekunder för mycket för hans partner att få tag på den, jag hann att få iväg två skott. Han skrek till och avfyrade bössan halvvägs uppe, de flesta haglen tog i golv men några träffade Peter i låret där han stod och försökte skjuta med en revolver som hade hängt upp sig. Peter vrålade och föll baklänges. Striden var över, den hade inte tagit många sekunder.

Carl var död, det var stövelmannan också, jag hade träffat honom i nacken på gränsen till en bom. Men hans partner låg och kved, han var träffad i sidan men skulle överleva, Peter var blek som ett lik i ansiktet där han låg på golvet men han skulle också klara sig.

Sheriff Warren kom in i saloonen, medan jag samlade in alla vapen som låg på golvet.

Se till att få dom till läkaren, sa jag.

Warren titta på mig och sa. Utan dig hade Peter varit död nu.

Ja, det är bra att ha en farfar ibland, svarade jag