Människan i västern

Oxdrivaren Kapitel -2

2010-12-06 10:45 #0 av: JanGBG

Ska man jaga sin frus mördare måste man vara bra utrustad och väl beriden. Men i nästa kapitel blir det strid.

Den vinter gick fort, när jag började prata om att vi måste få pojken i skola, höll Kate med mig. Sommarn gick och hösten kom.

Pojken började i skolan i samhället, han fick bo hos en vän till mig. En tysk invandrare och hans familj en hederlig kar, som var vagnmakare. När vi hade blivit ensam, började Kate att gå upp på åsen och stå och titta österut i tankar.

En dag några veckor senare, när jag kom hem till ranchen efter att ha varit ute i markerna hela dag var hon borta. Hon hade tagit sina få tillhörigheter och allt vad som fanns i pengar, spänt för mulåsnan och kört iväg. Jag visst att hon hade åkt för gott, försökte inte följa efter henne. Hade ju pojken att tänka på. Besökte honom i stan varje vecka.

Det var ingen mening att klandra henne, vad hade hon haft för val, svälta ihjäl eller följa med mig. Hon sa aldrig att hon ville gifta sig med mig, hon sa "Barnet behöver en far" Men jag älskade henne ändå, hade aldrig slutat att göra det. Hon gav mig ändå sju år och pojken.


Jag hade andra problem nu som krävde att jag tog i tag med dem. Miss Jonssons folk skulle säker kom tillbaka och då vara betydligt starkare. Men det skulle ta lite tid att få ihop dem. Om jag handlade snabbt kunde jag förekomma henne. Plockade ihop de ägodelar och saker som var något att ha och lastade dem i den största vagnen spände för de oxarna som var inkörda. Ett lätt lass för så många oxar, men det var lättaste sättet att få in dem till stan. Dom oxar som inte var inkörda släppte jag lösa. Slog med Oxpiskan och fick igång ekipaget, börjad min färd in till samhället.


När jag kom fram körde jag till min son, han hade tagit över min väns vagnsverkstad och inte nog med det han hade gift sig med yngsta dottern. Han var inte mer än några och tjugo men redan egen företagare och gift. Dom hade redan hört vad som hänt och var lättade över att jag kommit in till staden istället för att invänta hämnden ensam där ute.


Jag drev oxarna till en boskapshandlare som brukade köpa mina inkörd djur, fick dåligt betalt han visste ju att jag måste bli av med dem. När hans folk hade tagit hand om djuren, gick jag till den största och dyrast Saloonen i samhället.

Det blev tyst på sorlet när jag kom in, gick fram till ett av borden där en av de största ranchägarna brukade sitta. Han såg vaksamt på mig men hade händerna väl synliga på bordet.
Mr Herrman, vill ni köpa mitt ställe, sa jag. Det var den största och snabbast affärer i mitt liv. Oxarna gick billigt men ranchen gav en bra slant.


Nu kommer Miss Jonsson inte att besvära dig mer, sa min son, när han hörde vad jag gjort.


Nu hjälper du Wille i verkstaden och här finns ju gott om plats i huset sedan pappa gick bort, sa min svärdotter. Som hade kommit in sedan hon hade gått igenom vad jag hade med mig i vagnen. Under armen hade hon en svart avlång låda.

Mammas orgel, sa min son. Undrar om det går att spela på den än?

Det var dags att visa dem brevet. Min son satt tyst.

Vad ska du göra, sa min svärdotter.

Jag vill rida upp till Gold Creek och se hennes grav, det ger mig nog frid i hjärtat. sa jag.


Då måste du göra det, men inte i dom paltorna till kläder som du bär, i morgon går vi och handlar det du behöver, en bra häst också. sa hon, jag ska hjälpa dig.

Om jag har haft otur med kvinnor så hade min son haft verklig tur som fick henne det var kraft i den tösen.
Nästa morgon gick jag och min svärdotter för att köpa utrustning för min ritt till Gold Creek. Hon stack in sin hand under min arm och sa.


Även om Wille inte tror det, så känner jag dig, du kommer inte att låta den som har tagit ihjäl Kate att komma undan, sa hon. Men tänk på att mycket snart kommer du att ha ett barnbarn här, så se till att komma tillbaks i liv och inte i en kista.

Hon gick med mig till den största handelsboden i stan, en affär som hade det mesta. Om jag hade trott att jag behövde några få saker, så hade jag inte räknat med min svärdotter.

Du har gått i lumpor så länge jag har känt dig, nu har du pengar så gör bruk av dem då. sa hon.

En brun kostym av kraftigt tyg med läderskoning på ärmar och krage, skjortor och strumpor, högen växte på disken.

När hon tog fram ett par boots, protesterad jag.
Kan inte ha sådan Cowboy stövlar, dom kan jag inte gå långt i, sa jag.

Handelsmannen tog omedelbar fram ett par smidiga men kraftig ridkängor med lösa benläder.
Dom här går både att rida och gå i, sa han, ville väl inte gå miste om en bra affär.

Har min herr sett att vi har fått in dom nya Winchester gevären fortsatte han. Tog fram ett gevär i kaliber 44-40 med 24 tums pipa.


Det blir bra, ge mig tre askar patroner också, sa jag. Min svärdotter gav mig en hård blick, men sa inget.

Du ska ju ha en häst, sa hon när vi lämnade butiken.

Vi gick till Sam Hudsons hyrstall. Han var otroligt len i mun när han tog i mot oss. Vilka högtidsstunder han måste ha haft när han hade berättat för folk om striden ute på min ranch.


Det måste bli en stor häst, sa han när han såg minna 1,85 och 110 kg. Den där skulle duga sa han och pekade på en stor nästa gul valack, som stod i hagen, alldeles intill den stod en liten vit häst. Jag köpte honom av Major Presscot han hade honom som tjänstehäst i kavalleriet, den lilla vit hade han som packhäst.

Jag prov red den gula hästen. Någon hade lagt ner stor möda på att rida in honom, han var otroligt lätt riden men lite klumpig, verkade inte besväras av min vikt. Han passade mig utmärkt. När jag satt av stod min svärdotter och argumenterad över priset.

Den hästen är inte lätt att sälja till någon här, sa hon.

Ni får Presscots sadel med, sa Sam. då vill jag ha 300 dollar.
Min svärdotter fnyste.

Jag behöver en packhäst och en packsadel också. sa jag.

Så här säger vi, sa min svärdotter, du lägger med den vita hästen och en packsadel, så får du 350 dollar.

Men det är ju nästan vad jag gav, sa Sam och vred händerna.

Om du går med på de, så ska jag berätta för dig vart jag ska hän och vad jag ska göra, sa jag.


Det kunde han inte motstå, tänk vad han skulle kunna springa runt och skvallra. Min svärdotter hade svårt att hålla sig för skratt. Hon såg betydligt allvarligare ut när hon såg att det var en gammal kavalleri packsadel samt en MaCellan sadel som Prescott hade haft som ridsadel. Mig gjorde det inget, en sådan hade jag ridit i under hela kriget. Bytte jag bara stigbyglar till ett par täckta så fungerade det bra.

Nästa dags morgon stod jag i förd min nya kostym och packade mina grejor på den vita hästen då min son och svärdotter kom ut med en tygsäck.

Här är lite mat som jag har gjort i ordning åt dig, sa hon.

Dom tittade allvarligt på mig när jag fäste två sadelväskor på packsadeln, band fast min persedelpåse, bäddrulle och matsäcken ovan på. När jag gjorde i ordning den stora gul hästen såg min son att jag hade två sadelhölster fram på sadel under min oljerock som jag hade rullat ihop och spänt fast över dem.

Pa, sa han, du är ingen revolverman, dom döda kräver inget, men dom som lever behöver än mer. Kom tillbaka till oss snart

Anmäl
2010-12-07 00:32 #1 av: Leffe

Ser med spänning fram mot fortsättningen

Anmäl
2010-12-08 07:19 #2 av: EvaG

Jättebra!

___________________________
Var rädd om dem du älskar
_________________________

Medarbetare på Vilda västern iFokus

Anmäl
2010-12-08 08:53 #3 av: JanGBG

OskyldigTack för det!

FlörtTänk vad man är mottaglig för smicker!

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.