Inbördeskriget var slut men sydstaterna var ockuperade och utblottade. Jag hade mönstrat av från 5: batteriet i U.S fältartilleriet som sergeant efter fem långa krigs år och börjat som oxdrivare igen vilket jag var före kriget. Jobbade åt en man som hette Harold Brewester. Han och jag samt hans fru drev ett vagnståg som bestod av tre ekipage av dubbel kopplade vagnar med sex par oxar framför varje ekipage. Vi transporterade förnödenheter för ockupations armén i Texas och New Mexiko.

Nöden var stor, folk svalt och det var flyktingar och hemlösa överallt. Plundring och överfall skede ofta. En liga hade börjat överfalla arméns transporter, man sa att det var Mexikaner som kom över gränsen och sedan försvann samma väg.

Vi var på väg till en gränspostering vid gränsen mot Mexiko med vårt vagnståg. Vägen gjorde en krök och när vi rundad den stod det tre män i sombreros med några mulåsnor.
När våra första vagnar var i jämn höjd med dem, drog dom fram revolvrar och fick Harold att stoppa. Andra vagn paret kördes av Harolds fru, hon ryckte till sig ett mynningsladdat gevär som låg framme i vagnen, skrek något om fega män och att hon inte skulle låta sig rånas.
Hon avlossade ett skott, mot banditerna som missade. Ledaren skött henne i bröstet och hon föll ihop som en säck på marken. Under tiden hade jag hunnit fram, tog skydd bakom vagnen och skött tre snabba skott mot banditerna. Två av dem blev träffade, den tredje slängde sig upp på sin mulåsna och stack iväg.

Ledaren var död men den andre var bara sårad. Harold var helt förkrossad över sin döda hustru. När vi tittade på banditerna så såg vi att det inte var några Mexikaner utan troligen före detta sydstats soldater.
Vi lämnade över vår fånge och den döde till myndigheterna när vi kom fram.
Den civila rättvisan styrdes av en man som skröt med att han varit med i "Redlegs" och gick runt i röda stövlar. Vi hörde hur vår fånge skrek när han förhördes. Sedan gick Masterton som Redlegs mannen hette runt bland de rånade fraktarna och värvade ett uppbåd.
Harold övertalade mig att istället för honom rida med, jag tog en av banditernas mulåsnor att rida på.

Masterton ledde oss till ett flyktingläger. Vi stormade lägret, vid en av eldarna hittade vi den tredje banditer och några andra beväpnade män, dom gjorde motstånd men blev snabbt nerskjutna.
Masterton lät fösa ihop kvinnor och barn.

Slödder , sa han. Gick fram till kvinnan längs fram i hopen. Hon höll sina armar tät om en ung flicka på cirka 12-13 år.

Titta, en "Rebell oskuld", sa han med otäck stämma. Då är det dags att smaka på en riktig kar nu. fortsatte han hånskrattande och tog tag i flickan.

Släpp flickan, vi har inte kommit för att våldta barn och kvinnor, sa jag.

Tror du att du kan tala om för mig vad jag ska gör, Oxdräng ? hånskrattade han.

Jag drog min revolver och skött ett skott i marken mellan benen på honom så grus skvätte upp i hans ansiktet. Chocken fick honom att släppa flickan och stirra på mig med skräck i ögonen. samtidigt som en mörk fläck bredde ut sig framtill på hans ljusgrå byxor.

Att folk inte kan hålla blåsan när dom blir beskjutna hade jag sett många gånger under kriget. Nu började karlarna småskratt, en av de äldre också en gammal soldat sa.

Carson har helt rätt vi har gjort vad vi kom för, kvinnor och barn har inte gjort något ont.

Masterton vände på klacken och gick bort mot sin häst, det plaskade i dom röda stövlarna när han gick.

Se till att komma härifrån så fort som möjligt, sa jag till kvinnan.

Du dödad min far vid oxtåget, sa flickan Sedan spottade hon mig i ansiktet.