När vi kom fram till platsen, så gick vägen i en kurva genom ett lågt höjdmassiv. Bakom kurva placerad Lemay två av sina män, den tredje fick ta fångar och hästar en bra bit bort längs vägen och vakta dem där.

Du får gömma dig på slutningen framför kurvan i hålvägen, om någon lyckas fly så ingriper du. sa Lemay.

Jag tog på mig oljerocken stoppade en låda patroner i fickan och tog min Winchester. Kom att tänka på att det kunde bli en lång väntan och att det redan började skymma, tog fram ur min packning en strut med syrliga karameller. De övriga skämtade med mig, men jag sa inget, det finns inget så bra som att ha något att suga på om man ska hålla sig vaken. Hittade en bra plats bakom en stor sten långt uppe på slutningen provade ut olika riktningar för mitt gevär och bedömde avstånd till tänkta mål. Sen svepte jag rocken om mig och stoppade en karamell i mun och började vänta.

En timma efter att solen hade gått upp, närmade sig fyra ryttare hålvägen.
När dom såg hålvägen, stoppade den förste ryttaren och satt av, han sa något som jag inte hörde och började dra åt sadelgjorden, de andra skrattade och red förbi honom in i kurvan. Hur man än planera, något kan alltid gå fel, tre var på väg in i bakhållet en av dem hade en bra bit kvar.

Då small det till, en fruktansvärd skottlossning hördes ur kurvan, två ryttare kom i full karriär ut ur kurvan. Jag var bered med geväret och skött mot deras hästar, så stora mål är lättare att träffa än ryttarna, båda hästarna stöp och slängde av ryttarna. Dom slängde sig ner i diket vid vägkanten. Då kommer en man sårad och haltande till fots ut ur kurvan. jag slängde iväg ett skott men missade, han tog skydd bakom ett stenblock. under tiden hade den ryttaren som suttit av hunnit att försvinna, han hade säker anat att det var ett bakhåll och sänt in kamraterna för att själv undkomma. Jag skött några skott och gjorde sedan uppehåll med elden. Mannen bakom stenblocket trodde nog att jag laddade om och försökte ta sig till sina kamrater. Jag tog honom direkt han lämnade stenblocket. Nu kom dom andra under eld från Lemay och hans folk som till fots började avancera ut ur kurvan. Rånarna gav upp och slängde sina vapen och skrek att vi inte skull skjuta mer.

När Lemay tittade på våra fångar sa han. Var är "Handsome Bill"?

Hans sadelgjord satt lös så han skulle rida ikapp oss så fort han kunde, sa en av fångarna.

Vi transporterade fångarna och hästar till en närbelägen stad som hade järnväg.
Ta kvällen ledig, så skall jag rapportera, sa Lemay.

Två nätter utan sömn, jag är ju en gammal man, tog därför in på ett litet men bra hotell, medan min yngre kamrater gick för att få ett mål mat och några Whisky. När jag gick uppför trappan till mitt rum kom en mycket ung vacker dam ut ur ett rum tillsammans med en stillig välklädd man. Den fjärde ryttaren! Det var "Handsome Billy"!

Gå du och handla, min sköna, sa han. Jag finns på "Allhambra saloon" i baren.

Mig en trött, dammig gammal gubbe ,brydde han sig inte om! Väl upp på mitt rum, tänkte jag över situationen. I den här stadens bästa saloon skulle man inte acceptera någon risk att gäster blev träffade av skottlossning utan påföljder. Jag stoppade Carls "Brohtel billy club" i höger kavajärmen med skaftet upp och ändan villande mot fingrarna. Bara jag släppte lite så skulle jag ha skaftet i handen.

Gick till "Alhambra saloon" och in i baren. När jag kom in stod Billy och pratade med en annan bargäst en man i svart kostym. Jag gick fram till baren, höjde handen som för att vinka på bartendern, men vände mig istället mot Billy och slog batongen med all kraft i huvudet på honom. Han blev liggande i en hög på golvet.

POLIS, skrek jag och höll upp min Pinkerton bricka, samtidigt som jag satte på honom handklovar.
På Sheriffens kontor, blev Lemay mållös när jag förde in "Handsome Billy".

Jag visste att jag gjorde rätt när jag anställde dig, sa han. Du är inte någon skjutgalen rest från kriget utan en bra polisagent, du vet när man inte ska använda skjutvapen. Du har fått ett brev eftersänt från "Gold Creek", fortsatte han.

Det var min son som skrev att dom hade flyttat till en stad som hette "Long Strem" , att jag nu hade ett barnbarn som jag borde komma hem till. Det var verkligen något att tänka på.

Mr Lemay, jag vill nog sluta nu och åka hem till min son och hans familj, sa jag
Nej, det kan du inte mena, sa Lemay, du och Eriksson är ju de bästa agenterna jag har, det är bara ni som kan handla på egen hand.

Jag stod på mig och så blev det, jag lämnade tjänsten, för en gångs skull ville man ha mig kvar, det kändes bra. Gick och köpte biljet för mig och mina hästar, ville inte skiljas från dem, tåget skulle gå nästa dag.
Efter att ha fått minna hästar och sadlar på tågets transportvagn, gick jag till personvagnen. Det var ett litet tågsäte, bara en personvagn, postvagnen, hästtransporten och tre gods vagnar.
När jag hade slagit mig ner på en bänk, hördes ett högt klingande skratt och en kvinnostämma som sa.

Lata karlar!

I dörren till vagnen stod en liten rund glad kvinna i min ålder.

Jag gav bäraren 10 cent, då vill han bara köra fram dem inte lyfta upp minna väskor på tåget. sa hon. Kan ni hjälpa mig, dom är tunga.

Jag reste mig för att hjälpa damen. Två riktigt stora läder kistor stod på perrongen. Dom var tunga.