Revolverstrid, hur var det i verkligheten?

Vi är uppfödda via filmen med myten om revolvermännen i Vilda Västern, som mötts mitt i gatan i den lilla staden och som gentleman dra dom inte sina vapen fören motståndaren börjar dra, snabbast vinner! Men verkligheten var en annan.

Efter inbördeskriget är ”Revolvermannens” tid inne, ett par decennier då den mest långlivad och frodigast av alla amerikanska legender skapas. Ett fenomen som har en kortvarig och begränsad existens i verkligheten.

Hur väl underhållningsmedia än har försökt skapa en annan bild, så är verklighet att en stor del av skjutandet orsakades av sådana ynkligheter som en prostituerads tjänster, ett märkt kort, en utspilld drink.

Mycket av skjutandet utfördes av vad vi skulle kalla ungdomsbrottslingar i läderjacka och sporrar, utan tillgång till socialarbetare som kunde skydda dem mot hårdögda samvetslösa stadsmarshals och andra hårdhänta polisstyrkor.

Som exempel kan nämnas att i Doge City mellan 1870 och 1885 har 45 döds skjutningar rapporterade och en klar majoritet av dem står lagens väktare för!

Bristen på ett fungerande rättväsen och stora områden där den starkes rätt rådde, gjorde att en utbredd laglöshet förekom. Att det fanns ett stort antal människor som blivit rotlösa och mentalt störda av inbördeskriget gav också sin näring åt laglösheten och de så kallade ”lagmännen och Polisernas” hänsynslöshet i sina försök att komma till rätta med brottsligheten förstärkte ”Revolverns Rätt”.

Låt mig ta exempel urverkligheten. Den mest omskrivne av alla revolvermän är ”Vilde Bill” Hickok han var inblandad i skjutdueller för alla de ovan nämnda orsakerna.

När Hickok dök upp i Ellsworth fick han genast ta del av dansflickan (prostituerad) Emma Williams flyktiga kärlek. Hennes förre beundrare Bill Thomsen en spelare och ökänd revolverman gillade inte detta. Kvällen 17 februari, 1870 smög han in på den restaurang där Hickok just skulle få sin soppa, Hickok såg den förskräckta kyparens ansikte, reste sig och snurrade runt. Thomsen skött men hans skott slog bara sänder sopptallriken, Hickok tog upp en Derringer ur rock fickan och skött Thomsen i huvudet med ett skott på mindre än två meters avstånd. Efter
skottlossningen bad han om en ny sopptalrik.

När Hickok var Deputy Federal Marshal kom han den 22 december 1867
in på en mycket primitiv vägkrog i Jefferson County Nebraska.
Hans stiliga kläder gjorde att de lokal stamgästerna började göra högljudda
anmärkningar om honom. När han höjde glaset för att dricka sin whisky, knuffade Jack Harkness till honom så att han fick allt i ansiktet. Bill slog till
Harkness så han for in i väggen och blev liggande. De övriga Seth Beeber, Jack Slater och Frank Dowder tog efter sina revolvrar. Hickok drog sin vänster
revolver med höger handen och sköt mannen till vänster om sig. Själv blev han träffad i höger axel men drog sin höger revolver med vänster hand och sköt de övriga. Striden var över inom ett tiotal sekunder. Seth Beeber, Jack Slater och Frank Dowder låg döda alla träffade i huvudet. Harkness överlevde men hade fått ett skott genom kinden och käken.

1865 i Springfield hade Hickok och en spelare vid namn Dave Tutt blivit ovänner över en spelskuld, Tutt hade tagit Hickoks klocka som pant. ”Bär den inte offentligt” sa Hickok. ”Jag tänker bära den på torget i morgon” svarade Tutt. ”Om du gör det så kommer jag att skjuta dig” sa Hickok.

Dagen efter den 22 juli 1865
vid nio tiden på morgonen kom Hickok ut från sitt Hotel bärande en Colt Dragon i handen. Halv stan var på fötter för att se vem av dem som skulle bli dödad. Åskådare stod på båda sidor om torget för att få se striden. Stadens polis och County Sheriffen stod bland åskådarna, men gjorde inget, det kund ju kosta dem röster att ingripa i vad folk såg som underhållning och en privat sak. Dave Tutt kom ut ur hyrstallet och gick mot Hickok. När dom var på cirka 70 meters avstånd höjde Tutt sin revolver och skött. Hickok tog stöd av sin vänstra arm och skött han också.

De två skotten lät som ett enligt åskådarna. Dave Tutt föll framlänges död av en träff i hjärtat.

Varför hade ”Vild Bill” Hickok en sådan framgång i sina revolver strider? Jo, först var han en utomordentlig skytt som skött lika bra med vänster hand som höger. Men framför allt så var han bered att skjuta för att döda så fort en situation uppstod. Han var så samlad i strid att han tog tid på sig för att sikta och välja mål. På nära hål sköt han alltid mot huvudet på sina motståndare. Troligen skulle dagens psykologer säga att han saknade vissa mentala spärrar eller han var kanske mentalt skadad av fem lång krigs år. Han hade ju tillhört Nordsidans Gerilla styrkor under Capt. Lane de så kallade ”Red Leegs”.

Alla har ju hört om ”Billy the Kid”, Jesse James, John Wesley Hardin, Bill Tilghman, Bat Masterson, Pat Garret. Man kan räkna upp en hel del namn på både banditer och lagmän. Skillnaden mellan dem var inte så stor, vissa av dem var på båda sidor av lagen i olika faser av sitt liv. Men dom hade en sak gemensamt! Så fort dom var hotade så sköt dom utan att ha en tanke på motståndaren. De flesta revolver striderna är inte dueller i den meningen att det var på lika villkor, utan många gånger hade det karaktären av ett ”bakhåll” även om många strider utspelades i barer och salooner. Ytters få strider utspelades mellan de riktig ”proffsen”, dessa undvek varandra om dom kunde.

Det är ett ganska okänt faktum att flera av ”proffsen” gärna deltog i ”skyttetävlingar” med varandra även om dom undvek att komma i strid på allvar med varandra.

”Vilde Bill” brukade ofta tävla om pengar mot Theodore Bartles en ökänd f.d ledare av ”Red Legs”, ofta van Bartels ! Men Bartels sa att han aldrig skulle möta Hickok på allvar för då viste han hur det skulle sluta. Legenden vill göra revolvermännen till bättre skyttar än dom var men vissa var utan tvekan mycket duktiga.

Att ”proffsen” till slut blev skjuta är ju sant men då var ofta det i bakhåll och i ryggen.

Jesse James blev skjuten av Bob Ford en släkting i ryggen. Vilde Bill blev skjuten i ryggen vid spelbordet, Pat Garret blev skjuten i ryggen i en gränd på gamla dagar.

Hur gick då ”The Gunfight” till? Aldrig som på film två som möts vid ”High Non” och med vapnen i hölstret, snabbas vinner! I de flesta fall hade man revolver framme och i handen, det ”snabba draget” är ett senare påhitt. Att man skött så många skott är inte underligt, efter första skottet blir ju rummet så fullt med svartkruts rök att man ser dåligt att sikta. Det är en av anledningarna till att många av proffsen försökte göra upp utom hus om det gick. Men blev dom pressade så sköt dom även i salooner och barer. Patt Garrett sköt ju ” Billy the Kid” i ett mörkt sovrum, så fort han såg Billys siluett i dörren.

Hur var deras vapen? Dom riktig proffsen framför allt poliserna beställde ofta sina vapen direkt från fabrik med egna specifikationer detta gäller både slaglås och patronladdade vapen. Flera sådana brev finns kvar. Bat Masterson ville att Colt skulle sätta på ”Guttaperka” ( natur gummi) på kolven samt göra ett lätt avtryck och var väldigt noga med att pipan inte fick vara längre än 5 tum. Det var väldigt vanligt att man bytte ut de hård slagfjädrarna och filade på avtrycket så att de blev lätt avfyrade.

Att trimma vapnen skedde både på slaglåsrevolvrarna och de patron laddade. Slaglåsrevolvrarna de så kallade ”Cap and Ball” var pålitliga och robusta vapen som hölls sig kvar betydligt längre än vad man skulle tro, först in på 1890-tal var dom borta. Faktum är att de flesta revolver strider har utkämpats med slaglåsrevolvrar.

Att bära revolvern i hölster vid bältet kom först på 1850.talet och då var det sadelhölster med lock som ändrades så man kunde ha dem i bältet. Man bar dem på höger sida men med kolven fram, det ansågs lättare att bära vapnet så dom var ju ganska stora. Draget blir då med ”omvänd hand” och man kan förstå att det inte gick fort. Många bar vapnen instuckna i bältet eller i rockfickan. ”Cross draw” var nog det som var snabbast på den här tiden, vapnet är på vänster sida och man drar med höger hand oftast användes då hölster av ”Slim Jim”-typ. Detta var mycket vanligt på 1870-talet och fram. Då kom även andra patronbälten och öppna hölster typ. De flesta hölster typer kopierades och ändrades efter Mexikanska förebilder. I dag bär vi hölster och bälte som är tillverkade i ett, då köpte man hölster och bälte för sig för det mesta. Oftast var dessa av dålig kvalitet, ytters få finns bevarade i dag. När Frank James gav upp så hade han en Remington 1875 i kaliber 44-40 i ett enkelt ”Slim Jim-hölster” som satt på ett 2,5 tums arme bälte där han hade låtit sy på patron loopar. En man som levde på sitt vapen hade
ett så enkelt bälte att bära det i. Hans bror Jesse James hade en Schofield
.45SW som han bar i ett ”Singel loop” hölster och ett fabrikstillverkat ”plain”
bälte med patron loopar. PÅ 1870-talet kom ju annars ”Money Belt”, ett bälte
som var gjort av mjukt läder vikt så man kunde ha silver dollar i det. Federala
Marshalls veck efterlysningar och arresteringsorder så dom kunde sticka in dem i bältet då var ju papperet skyddat.

Det är därför man ibland ser på film att i USA delgivningar och arresterings order är vikna så att dom är långa och smala. Att bära hölstret långt ner på benet samt att binda fast det, kom först på 1920-talet i filmens era. I verkligheten bars vapnen långt upp på höften och bältena satt ganska tätt på kroppen.

Frank Hammer är en polis, ranger, bolags detektiv med en 50-år lång karriär som vi bara känner genom att han skött ”Bonnie and Clyde” på 1920-talet. Han skött sin första man när han var 16 år, höll på att bli medlem i ”Black Jack Ketcham” liga men bytte sida till lagens. Ett jobb som innebar att han var med när man jagade bovar på häst i Texas ödemarker för att sluta med jakt på bilburna gangsters. Mer än hundra rapporterade eldstrider var han med om och dödade 53 personer, men så fick han också 23 skottsår. En nygift Frank fick ett jobb i början av 1900-talet hos Texas ”Cattle Raiser Association” att driva ut de sista boskapstjuvarna ur Johnson County Texas.

Frank och hans bror Harrison Hammer tog två av tjuvarna i Snayder, Texas. Efter att ha vittnat, råkade Frank och hans fru Gladys ut för ett bakhåll ute på gatan framför domstolen. Frank blev träffad av två .45LC kulor på nära håll men sköt sin motståndare. Gladys hans nygifta fru såg en andra lönnmördare med ett hagelgevär kom upp mot Frank. Hon fick tag på sin revolver ur handväska och började skjuta, manen med hagelgeväret avbröt sin attack och tog skydd. När hennes revolver var tom skött mannen ett hagelskott mot Frank, men det tog bara hans hatt. Striden slutade med att en lönnmördare låg död resten flydde. Det var tufft att var fru till en polis i Texas på den tiden.

Litteratur hänvisningar

1.The Gunfighter Man or Myth
2.Famous fierarms of the old west
3.Vild Bill Hickok
4.Utanför  Lagen
5.Pictorial History of the Wild West
6.Gunsmithing, Guns of the Old West
7.Packing Iron, Gun leather of West
8.Guns of the wild West
9.Revolvermännen
10.Age of Gunfighter
11.Guns of Old West

SLUT